fredag 2. januar 2009

Fredagsdiktet: Allra käraste barn

I dag er en gledens dag. En venninne som har ventet veldig, veldig, veldig, veldig lenge på ønskebarnet sitt har endelig sett enden på den traurige ventingen. Mer kan jeg ikke si, bortsett fra: Gratulerer så mye!
Og dermed er det første fredagsdiktet i 2009 gitt av seg selv.


ALLRA KäRASTE BARN

Är det du, är det du, allra käraste barn,
som har kommit till sist ändå.
Om du kunde begripa, vad jag längtat,
men det kan du visst aldrig förstå.
Tänk att du skulle komma till sist
det vågade jag väl knappast tro,
fast det var då min enda beständiga dröm,
som aldrig kom till ro.

Kom och sätt dig hos mig, lilla barn.
Får jag krama dig sakta ett slag?
Jag vill känna, att du är mig nära,
jag vill höra dina andetag.
Tänk, vad allting konstigt och krångligt
med ens blivit lätt att förstå.
Hjärtans allra käraste barn,
så väl att du kom ändå.

(Harriet Löwenhjelm)

7 kommentarer:

Sorgenfri sa...

Utrolig vakkert!
*klump i halsen*

Hanne sa...

Ikke sant?

*snyter meg meg et trompetstøt*

Toril sa...

Godt nytt år!
Nydelig dikt, godt valg når du har lykkelige hendelser i nærheten.

Gode råd for 2009, forresten, skal bruke dem!

Hanne sa...

Godt nytt år til deg også, Toril. Og gjør ting du blir glad av! :o)

Ragnhild sa...

Tusen takk! Jeg husker dette diktet kom dumpende ned i postkassa sammen med en Barne-Tv CD da vi fikk storesøster også. Takk! Skjønt med en ventevenn som vet hva det handler om. Takk for hilsen og gratulasjon. Alt falt på plass i dag. Nå gjelder det bare å finne navn til dette elskede barnet:)

Hanne sa...

Det husker jeg veldig, veldig godt jeg også, Ragnhild. Det var magisk den gangen også.
Og nå har dere endelig to - og endelig et bilde av minstemann. Ren glede. :oD

Anonym sa...
Denne kommentaren har blitt fjernet av en bloggadministrator.